Lång tiiid...
...och mycket har hänt sedan sist. Det blev pinkall vinter till sist, efter en ljummen jul. Dammen är färdig och överfrusen med fiskar under isen. Jag har också fått den stora äran att vara ordförande för ortens biodlarförening. Jag får nog schvung på det också vad det lider...
För bina står det still. Några talgoxar plockade bin vid flustren före jul så jag fick sätta upp hönsnätsburar framför. De tre mindre samhällena har döda bin i flusteröppningen men inte det största. Jag gissar just nu på att det betyder att det största är friskt nog att städa. Gissar gör jag alltså, inget annat.
Har hittat en del nya leksaker och lekplatser också. På tisdagar sågar jag bilådor på Bidrottningodlarföreningens snickerikurs. Hade högtflygande planer på kuptak, bottnar och en bänk att sitta på vid kuporna med just nu går allt så långsamt så.
En av de senaste leksakerna är en påse mycel från ostronskivling. Här om kvällen laddades två påsar med mycel och mat till detsamma.
Det var en så fruktansvärt sölig och omständig procedur att jag nästan ångrade mig. Det skulle vara sterilt eller åtminstone halvsterilt. Ett sådant tillstånd är snudd på omöjligt att komma fram till i vårt slabbiga kök.
Nu står de där i alla fall, uppe på varsitt gosvarmt akvarium. Den ena påsen med torrt randgräs och lite papper, den andra med samma mix spetsad med kaffesump och gamla solrosfrökärnor.
Om en vecka får vi se om ostronskivlingen har vunnit kampen om "klumpen" mot de andra mikromonster som kan bebo påsarna.
Den som har lever får se...