Snart ska bina sova men de verkar de inte ha fattat än. Jag ställde några påsar med överblivet foder inne i växthuset och alla kom dit. Mina gråsvarta bin och närmsta bigrannens renrasigt gula italienare slåss om sockret.
I kuporna är det vinterfixat så långt att jag plockat ner till önskat format och droppat i oxalsyrelösning mot varroa. Glädjande nog hittade jag inte så många döda kvalster i nedfallet.
Vilken dag som helst ska jag börja boa in dem på allvar för vintern. Tre får nog stå på varandra inne i ett bihus så att de värmer varandra. Det blir lättare att hejda småfåglarna då också.
Och dammen... Ja, man kan inte annat än sucka. Den blir så fin, så fin bara den håller tätt. Än så länge sjunker vattnet undan och vi har inte kunnat se var det läcker.
Idag är det bara jobb och jobb och jag längtar ut. Till och med höstgrävning och kladd med komposten känns som en behaglig syssla när man jämför. Hittade en, jag säger EN svamp i förrgår. Alla som påstår att det alltid finns massor av trattisar runt om när man ser en har fel.
Jag kröp runt och nosade i mossan men hittade inga fler.