Så här kan det också se ut. Rakt och fint i finstämda färger. Underverket till bigård står i Tuggensele och tillhör min coola lillasyster.
Invånarna kallas inte bin utan Bin Ladin, på grund av sitt explosiva temperament.
Ena samhället är blandat mellan Nordiska bin och Krainer, en välkänd huliganmix.
Just när jag hälsade på var de hyfsat snälla men Syster Yster tar alltid det säkra före det osäkra. Puffar rök i flustret så att det röker upp genom hela stapeln och lyfter minsta möjliga så försiktigt det går. Det är annat än mitt ängsliga bläddrande bland ramarna. Fast jag förstår, det blir inte så mycket bläddrat om man tvingas gissa på hur de ska anfalla den här gången. Stor offensiv med vajande fanor eller med en avdelning kavallerister som svänger in från högerflanken? Uppe i Lappmarken flög bina på rallarros och gullris. Honungen var mörk och smakade kryddigt.
Hemma flyger mina bin på gurkblommorna i drivbänken. I lådorna ser det så fint ut så. Nu har jag tre drottningar som går och lägger ägg. Strakbenta Siri tuffar på, den gamla damen i det stora samhället är fortfarande i livet och den andra avläggaren har just fått fart på en nyparad ungdrottning. Hon är fortfarande lätt om gumpen och pilar runt på kakorna som en liten cirkushäst.