Det vill gärna bli bra, fast än dröjer det. Mitt första försök att använda bloggen har hittills fått hjärnan att blöda. Det borde vara enklare än så här....
Efter den första våndan börjar jag sakta fatt hur det här går till. Bäst det, hade det dröjt länge hade jag utan tveklan fimpat hela blogidén. Jag har egentligen alltid hävdat att bloggande är småfjantigt men vad sjutton, allt annat som är fjantingt kan jag ägna mig åt så varför inte det här.
Tanken slog mig när jag smurfade runt bland amerikanska bloggar om obskyra saker som konsten att sticka en knästrumpa, spinna som Gandhi och färga garn med dietläsk.
Har man inga kamrater med samma galna intressen så får man väl skriva rakt ut i rymden och hoppas på kontakt.
Det blir väl någon slags hantverksblogg, antar jag, och en resa genom en halvtaskig biodlares vedermödor. Fast knappast så snajsig med en massa bilder på. Än så länge har jag ingen digital kamera på heltid.
Hur mår bina idag då? Jo tack alldeles förbaskat fint. Det har varit varmt, soligt och klöverdrag så att det fräste kring kupan. Tyvärr hade min avläggare blivit av med tanten och börjat lägga arbetarägg så jag var tvungen att hälla tillbaka hela drösen i det stóra samhället igen.
Om nån vecka hoppas jag på att få nya drottningar, två stycken. I så fall ska jag göra ett försök att dela samhället en gång till.
Nu är klockan nästan natten och tanten ska lugna sig lite.