Mera kackel!

Trädgården har fått fler invånare i år. Vi har en lånad tupp, Siewert Öholm heter han. Fråga mig inte varför. Nåt ska väl den stackarn heta.
Han har gett upphov till nio nya kycklingar så här långt. Fler väntas. Som vanligt så förundras vi över hönsflockens sociala liv, Det är rena Dallas med maktdemonstrationer, huvudlöst kackel och intriger för att ta över andras barn/frön/rede.
Jag återkommer med bilder på gänget. Just idag regnar det så illa att jag vägrar gå ut.
Kan annars meddela att vi nu har pärland (potatisland, alltså). Jag grävde ett i mitt anletes svett, fick lite hjälp av maken också.

Nu har de små hunnit bli två veckor gamla. Alla har öppnat ögonen och pålsen har blivit längre.

De är så söta så man smäller av.

Vi har fått smått. Den kritvite unga angorahannen Lille Fridolf åkte hem till Järna förra helgen efter en smekmånad med våra två damer.

Tre dagar senare sprattlade det runt i lådorna. Ottos gråbruna Kim hade fått fyra små - en som ser nästan svart ut, två grå i olika nyanser och en ljusröd. De ligger nerbäddade i ull i en låda i växthuset.

Min röda Nina fick fem ungar, det var nära att en strök med när den fick en tovad slinga ull runt halsen. Jag hann just klippa loss innan luften tog slut.

Ninas fick en gråunge, de andra ser vita ut.

Än så länge är de blinda. Om en vecka ska de öppna ögonen.

Välkommen in till oss. Så här såg huset ut i somras, när det fortfarande fanns löv. Åtminstone fanns det löv på alla andra buskar och träd än just Polstjärnan rutn grinden. Vi får gå på med yxa till våren så att den ser lite skojigare ut.
Här är huset från parkeringen. Till vänster är vad vi kallar 70-talet. Den första plantering vi röjde när vi kom till huset. Nu är den proppfull med ogräs och blåmunkar men rosenkvitten, randgräs och havtorn frodas.
Och här är huset från andra hållet. Verandamojängen rakt fram är senaste tillskottet. Här har vi just börjat lägga tak. Nu, i november, är utsidan klar. Vi håller på och sätter gips på innerväggarna. Himla stolta men aldrig blir det klart.

Jag blir galen. Den här vildpelargonen har en alldeles fantastisk grågröngul färg och så blir den bara blå på bild. Pelargonum quinquelobatum heter den i alla fall. Känns skönt att häva ur sig om någon frågar. Den här och tre andra vilda godingar som frösåddes i våras har varit en populär genetisk leksak i sommar. Jag försöker para dem med varandra för att se om det blir nåt skoj. Om lille Quinquis får frön med min gamla Mårbacka kunde det bli rätt skoj.

Paddbäbisarna har krupit upp och dräller runt i hela trädgården. Vi har också fått se en av föräldrarna. En otroligt fläskig padda som bor under friggeboden. Här var hon på utflykt i dammen.

Och så var det allt byggande. Utsidan är i det närmaste klar. Så här blev det. Takpannor ska på och hängrännor fixas. Nu är det bara resten kvar.

Byggcirkus igen. Dammen från i fjol är färdig. Bredvid står två nya bisamhällen, ett med fina gula bin.
I stället håller vi på med en utbyggnad på andra sidan kåken. Det blir en veranda modell större. Bildbevis här ovan....

Som grädde på moset slängde jag in en skrytbild på dammen ovanpå. Än har jag inte lärt mig hur man stökar om ordningen i inläggen.

I bikuporna är livet lite knackigt. Ett samhälle i en trågkupa fick först en fruktansvärd varroainfektion. Det kröp vinglösa bin runt kupan i tusental. Efter behandling med myrsyra lyckades samhället med att köra med dubbla damer. En gammal drottning i tråget, en ny ovanför spärrgallret. Bägge lika slarviga med äggen, en hög där och en hög där lite hipp som happ. I andra trågkupan gick drottningen åt av okänd anledning. Nu har jag hängt in en ram med italienska yngel och hoppas att de drar upp en ny.

Så var det två avläggare, en med en gammal drottning som obekymrat puttrar på och en som blivit av med sin. Den fick lite gula yngel den också.

Husets stolthet, det gula samhället är en fröjd att se. Drottningen är stor som en liten prinskorv som styr runt på kakan och de är så snälla så.

Alla utom en avläggare har fått lite socker nu när det regnar, någon honung har jag inte sett till alls. Vi får se om det tar sig till hösten...

Häng med på en blommig rundtur i den Bäckströmska trädgården....

Äntligen vår och äntligen bin!
Efter en sorglig start med döda samhällen har allt börjat om. Två finfina trågkupor står och puttrar i ett hörn och allt blommar.

Som ni ser har vi "lift off". En tjusig dam av släktet Buckfast har just fått luft under vingarna.