Hålet blir bara större. Här är det mesta bortgrävt. Stubben i botten längst fram har tagits upp sedan dess. Det blir en jättepöl! Om allt går som det är tänkt ska maken börja gjuta i morgon.
Själv har jag planterat min nya rabatthörna intill med bambu, en flyttad funkia och några ruskor vaniljgräs. De stod i torkan borta i trädgårdslandet förut. När jag flyttade dem till den fuktiga skuggan började de dofta igen.

Och de små bissingarna då? Jo, de står på stödfoder. Fick ett hett tips från den luttrade biodlardamen Irma. Hon trodde att de "försvunna" drottningarna bara hade lagt av i brist på drag. Jag ger dem en liter 50 procentigt foder åt gången. Hittills har de fått två liter var. Ett stilla dropp, inga massiva transfusioner. Sedan är det bara att hålla tummarna.
Vi ser inte mycket av bina i trädgården. Annat är det med getingarna. Efter en sommar med låg profil lägger de sig uppnosigt i allt vi gör. Jag stack mig på en som satt sig på planteringsspaden och Otto fick en tagg i knävecket i vardagsrumssoffan.
Inget ont som inte har något gott med sig. Nu vet vi i alla fall att det hjälper om man fuktar på bettet med vatten och gnider med en ibumetintablett så att det blir som en blöt, vit sörja. Smärtan släpper snabbt, tack och lov.
På tal om smärta är jag fortfarande inne i ett klantstråk. För några veckor kom jag på hur man gör mozzarella. Nu skulle jag göra om det och kom på hur man inte gör mozzarella. Det blev nån slags torrkeso. Alltid lär man sig nåt.